”Alla behöver en superwoman som Karin”

Jag gick direkt efter lektionen och anmälde mig med en kompis i klassen. Några veckor senare skulle jag träffa min Mentor Karin för första gången. Jag kommer ihåg känslan av att inte veta vem man skulle träffa, mer än att den personen och jag har blivit ihop matchade med hjälp av våra intressen osv. Jag hade en bra magkänsla i alla fall, den kom från alla glada och inbjudande personer som jobbade hos Mentor!

Till slut fick jag träffa min Mentor. Vi gick till ett café i närheten av Mentors kontor. Där satt vi och pratade, vi utgick från brevet man får från Mentor innan som en liten hjälp med samtalsämnen vid första träffen. För oss rullade det på, vi hade mycket att säga till varandra.

”Jag är så lycklig att jag fått chansen att lära känna henne”

Sen dess har vi träffats minst en gång i månaden och hittat på alla olika sorters aktiviteter tillsammans, pratat om allt mellan himmel och jord och bildat ett väldigt starkt vänskapsband. Att anmäla sig till Mentors program är en av de bästa sakerna jag har gjort i min ungdom och jag ångrar det inte för en millisekund. Karin har blivit en av mina bästa vänner, och jag känner mig så lyckligt lottad som har fått chansen att lära känna henne. Tillsammans med Karin har jag utvecklats mycket som person. Jag kan lita på henne till 100 procent.

En Mentor ska vara: avslappnad, mogen, sig själv och öppen. Hon ska kunna vara allvarlig samtidigt som man skulle kunna skämta och skratta tillsammans. Att ha en glad vän som smittar av sig sin glädje är något alla har nytta av. Alla ungdomstjejer behöver en superwoman som Karin.

Hanna Smedberg, 18 år, medlem i Mentor Sveriges ungdomsråd.