Du måste acceptera cookies för inriktning för att kunna titta på videos via YouTube.
Att växa upp som hbtq-ungdom kan innebära en tonårsperiod kantad av frågor, oro och förhoppningar. Därför har vi sammanställt Hbtq-handboken – samlade tankar, tips och råd från vuxna hbtq-personer till hbtq-ungdomar.
Vad är det bästa med att vara hbtq-person idag? Bland annat att kunna leva ett öppet liv, precis som alla andra, menar Kerstin.
– Jag känner mig inte ensam längre. Jag känner att jag kan vara öppen, både inför min familj men också inför min släkt och i allmänhet. Jag kan hålla min flickväns hand på tunnelbanan. Att kunna göra såna saker är väldigt skönt. Man känner sig precis som alla andra, säger hon.
För David är en av de bästa sakerna idag att kunna träffa andra hbtq-personer.
– Idag träffar jag många fler människor som är hbtq och framförallt fler vuxna hbtq-personer. Jag kan gå ut och träffa folk på er ställen än vad jag kunde när jag var tonåring. Visst, att vara hbtq-person är fortfarande inte accepterat överallt. Vi måste jobba med det och det är därför vi har till exempel Pridefestivaler runtom i landet. Däremot är det mycket enklare att kämpa för våra rättigheter idag än vad det har varit innan, säger han.
På frågan om man som hbtq-person har fått något som man inte tror att man hade fått om man var heterosexuell lyfter flera av mentorerna nya perspektiv och en förståelse för andra.
– Om en tillhör en minoritet så får man en helt annan syn på livet. Jag hoppas att en kan se privilegier från helt andra håll, men också se på andra minoriteter på ett annat sätt. Det här gäller absolut inte alla, men oftast finns det en medvetenhet bland minoriteter. Om det inte alltid har varit en räkmacka så tar du det inte för givet heller. Det kan jag tycka kan märkas ganska tydligt bland många hbtq-personer: en förståelse för andra, säger Iki.
Frida är inne på ett liknande spår.
– Du behöver tänka efter lite och se världen lite annorlunda. Vidga vyerna, liksom. Du tvingas att öppna ögonen och det är jag jätteglad för, säger hon.
Som tonåring kan det vara svårt att veta hur vuxenlivet kommer att bli. I hbtq-handboken bad vi mentorerna berätta om hur livet som vuxen hbtq-person blev, jämfört med hur deras 15-åriga jag trodde att det skulle bli.
– [Vuxenlivet blev] mycket mindre ensamt än vad jag var rädd för. Idag har jag en kärleksfull och trygg bas i mitt liv. Samtidigt skulle jag inte säga att min läggning präglar hela mitt liv; snarare är det bara en del av mig – en otroligt viktig del som jag aldrig skulle vilja vara utan, säger Fredrik.
John har haft en relativt lätt resa, samtidigt som han är väl medveten om att alla inte har haft det lika lätt som han.
– För mig har det varit lätt redan från början, men jag trodde nog alltid att en vacker dag så kommer det komma någon form av motgång. Jag är väl medveten om att alla inte har haft samma friktionsfria resa som jag har haft. Jag har vänner som inte har kommit ut för att de är rädda för vad deras föräldrar ska säga och jag vet att det finns folk som kanske aldrig kommer att komma ut. Jag trodde nog att jag någon gång skulle jag stöta på någon form av motgång, men jag upplever att livet blev mycket, mycket lättare än vad jag ens kunde drömma om, säger han.
För Anders har livet blivit betydligt bättre än vad det var i tonåren.
– I min rädsla i tonåren över att inte vara heterosexuell så var jag väldigt rädd för att inte bli accepterad, säger han och fortsätter:
– Jag tänkte att jag bara skulle må sämre och sämre ju längre tiden gick, för det kändes som det då. Jag trodde att jag nog skulle vara död vid det här laget – men det är jag inte. Jag är starkare och mår bättre än någonsin.