Du måste acceptera cookies för inriktning för att kunna titta på videos via YouTube.
Det var på spårvagnen Mirka Junninen läste budskapet ”Det är enklare att hitta sig själv om man är två som letar” på en annons. Mirka tyckte att det lät intressant och anmälde sitt intresse. Några månader senare träffade hon sin trettonåriga mentorungdom för första gången och det blev en skjuts både för Mirkas egna dopamin och oxytocin.
– Jag har inte så många barn och ungdomar omkring mig i mitt liv så det var väldigt spännande att kliva in i hennes värld. Min mentorungdom delade med sig av funderingar och frågade efter en vuxens syn på sådant som händer i livet och i samhället.
För Mirka var det en ögonöppnare att ta del av vad en ung person går igenom i dag, både inom skolans väggar och utanför. Anledningen till att hon ville bli mentor var att hon ville ge av sin tid till en någon som behöver ett par vuxenöron eller en vuxenaxel att luta sig emot.
Som ledarskapscoach har Mirka kunnat använda hennes professionella verktyg i uppdraget som mentor. Det viktigaste är att bekräfta att man finns där och lyssnar.
– Man ska undvika att komma med pekpinnar eller säga hur man borde göra. Ett sätt är att fråga ”hur tänker du själv kring den frågan?”. Jag öppnade upp för att hon hade svaret själv.
En insyn var att många unga har det tufft. Det syns inte alltid utanpå men livet pågår i en helt annan hastighet – allt går i ett rasande tempo.
– De har mycket krav på sig – både hemifrån och i skolan. Man ska vara på ett visst sätt, man ska ha vissa betyg, man ska tänka på sin framtid så att man får ett bra jobb med bra lön.
När Mirka var ung fanns inte sociala medier och genom hennes mentorungdom fick hon en närmare insyn i den världen.
– Jag upplever själv att det såg annorlunda ut när jag var ung. Sociala medier påverkar mycket. Mobilen, Snapchat, de konstanta intrycken gör att ungdomen ständigt blir avbruten och lockad av något.
Efter de positiva erfarenheterna av att vara mentor är Mirka en levande ambassadör för Mentor Sveriges verksamhet.
Om någon tvivlar på att ta steget till att bli mentor så säger jag: Bara gör det! När vi växer upp glömmer vi ibland det lekfulla, nyfikna, ifrågasättande förhållningssättet.
Mirka berättar att några timmar i månaden är allt som behövs för att bli mentor. Sedan handlar det om att finnas där, lyssna och dela med sig av ens livserfarenhet.
– Din mentorungdom kanske känner sig ensam i sin situation eller sin sakfråga men då kan man som vuxen bekräfta att alla går igenom jobbiga faser i livet. Det känns värdefullt att berätta att det blir bättre och att det finns en väg ut och framåt.
Författare: Filippa Bejhed
