Vad innebär ett mentorskap? Vad gör man tillsammans med sin mentorungdom? Och vad kan man prata med sin mentor om? Vi fick ta del av mentorn Jenny Trozells dagbok där hon med egna ord berättar om ett år med sin mentorungdom Amanda.
Jag fick träffa Amanda för första gången hos Mentor Sverige. Hon hade med sig sin trevliga mamma och jag kände att jag fick fin kontakt med dem båda. Första intrycket av Amanda var att hon var en smart och mycket pratig tjej, något hon även själv påpekade. Jag kände att det fanns behov hos henne att prata av sig och att hon gärna ville att jag skulle veta allt på en gång 😉 Gick hem med en känsla av att det kommer att bli ett bra och spännande mentorår.
Amanda och jag träffades på stan för att fika på Le Pain Francais. Det tog en stund innan vi hittade varandra för vi hade uppfattat olika fik. Det blev Le Pain på Avenyn. Amanda åt en bakelse och jag en baguette och nedsjunkna i härliga sammetsfåtöljer turades vi om att ställa våra 15-20 frågor till varandra. Frågorna och svaren var mycket öppna och raka och det kändes som ett bra och snabbt sätt att bonda. Jag kände mig imponerad av hur bra Mentor Sverige hade matchat ihop oss.
Efter fikat tittade vi en stund på Prideparaden ihop och gick sedan vidare till Världskulturmuseet för att kika på en utställning om normer. Amanda och jag är bägge intresserade av psykologi och har samma inställning till mycket. Utställningen hjälpte till att öppna upp ännu mer genom diskussioner kring de olika installationerna. Jag minns att jag funderade över om jag var så smart när jag var 13 år som Amanda är.
Gick hem med en känsla av att det kommer att bli ett bra och spännande mentorår.
Vi hade först planerat picknick men vädret var inte så lämpat för det så istället beslöt vi att ta oss till Danska vägen och äta Lejonet & Björnenglass. Jag mötte upp Amanda på Drottningtorget och tillsammans tog vi spårvagnen till Redbergsplatsen. Jag passade på att berätta för Amanda hur modig jag tycker att hon är som öppnade sig så mycket för mig när vi sågs 14:e juni.
Väl framme vid vårt mål hade vi bägge svårt att välja glassmaker. Det visade sig att vi båda älskar glass så det fick bli tre kulor var. Det var varmt ute även om solen inte sken så vi satte oss på uteserveringen, åt glass och tittade lite på de uppdrag som finns i Mentorhandboken samt pratade om hur vi vill använda våra 1500 SEK.
Efter glassätandet promenerade vi mot Lisebergshållet. På vägen tog vi en avstickare till Snikens kulle. Amanda hade aldrig varit där och vi satt minst 30 minuter på en parkbänk och bara njöt av utsikten samt pratade om allt möjligt. Det småduggade lite men det gjorde inget för det var varmt ute. Vi skildes åt vid Korsvägen. Jag kände mig glad och inspirerad när jag gick hem. Amanda är verkligen en jättefin tjej. Hon är mogen för sin ålder och tänker mycket kloka tankar och att prata med henne väcker även minnen till liv från min egen tonårsperiod 🙂
Sista träffen med Amanda innan semestern blev en picknick nära där jag bor. Solen sken när jag hämtade Amanda på Wieselgrensplatsens hållplats. Amanda hade klätt sig så fin i en lila klänning som hon sa att hon hade ärvt av sin mamma och håret var uppsatt i en avancerad knut. Jag var imponerad.
Först gick vi hem till mig och hämtade picknick, filt och Kora, min pojkväns hund, som jag vaktade en vecka. Därefter började vi med att ta oss upp till Ramberget. Amanda gillade ju Snikens kulle så jag tänkte att vi kunde fortsätta på utsiktstemat 😉 Både Amanda och Kora ville ha skugga men det var inte helt enkelt att hitta en bra picknickplats med skugga. Vi fick ta en lite halvt obekväm plats. Vi åt matsäcken och pratade om dittan och dattan men Kora var så rastlös så det blev svårt att bara ligga och njuta av trädens sus. Vi tog en sväng till Keillers Park istället men även där blev det svårt att njuta. Kora blev gnällig och drog så jag följde Amanda till Vågmästareplatsens hållplats och såg till att hon kom på spårvagnen hem 🙂
Jag föreslog för Amanda att vi skulle ta vår första träff efter semestern på Global Picnic vid Kanaltorget. Det är ett event som äger rum en gång per år där Göteborgs invånare lagar spännande mat från världens alla hörn. Vi kikade runt på vad som erbjöds och bestämde oss för iranskt. Vi bredde ut picknickfilten och åt våra rätter. Tyvärr var det lite för varmt för Amanda så vi förflyttade oss till en skuggig plats bakom operan istället. Där kom Amanda till sin rätt 😉
Vi satt och pratade lite om skolstart, mode och framtidsdrömmar. Sedan fick Amanda hälsa på min pojkvän Robert innan hon fortsatte med lite shopping i Nordstan och jag på mitt håll med mer mat från Global Picnic. En intressant iakttagelse jag gjorde var hur snabbt utvecklingen går i Amandas ålder. Första gången vi träffades använde hon inget smink, andra gången var det läppstift. Jag minns att Amanda sa att läppstift är det enda hon använder. Följande dejter hade hon gjort sig fin med ögonskugga och berättade för mig att hon alltid använder ögonskugga 😉 Här går det undan!
